Nobeldagen...min son som också har Celiaki sade en gång när han var nydiagnostiserad att när han blev vuxen skulle han uppfinna en medicin så att man kunde äta gluten utan att bli sjuk.
När man nu för ett par år sedan kom med nyheten att det finns ett piller och att man forskade på ett vaccin för att få bort Celiakin blev jag så glad för hans skull, men det visade sig ju inte riktigt vara helt rätt.
Det pillret man hade tagit fram gällde ju inte oss med Celiaki utan bara de som är lite känsliga.
Som sagt, jag önskade det till honom, men inte till mig själv. Jag har förlikat mig med min sjukdom, en i mängden av allt jag har, och behöver inte något piller eller vaccin för jag har hittat mitt sätt att leva, göra mat och baka utan gluten och det är riktigt bra!
När jag började baka glutenfritt var det inte alltid utan misslyckanden, det fanns bröd som kom ut ur ugnen som man kunde slå ihjäl sin nästa med! Men allt som oftast kom det ut bröd som ändå gick att äta, även om det inte var helt gott.
Problemet är väl först och främst att vi hela tiden jämför smak och konsestens mellan glutenfritt och icke glutenfritt och det är inte riktigt vettigt egentligen. Jag kan tycka att det är som att jämföra en portion vegetarisk mat och köttig mat. Det är inte samma och det kommer aldrig bli samma, däremot vill jag gärna ha mat som är god och bröd som har en fin konsestens. Därför pågår min jakt på goda recept.
Jag har slutat att fundera på om jag kan äta något på restauranger pga min celiaki diagnos, för det finns alltid något. Problemet tidigare var när jag inte kunde äta lök. Det ställde till med väldigt mycket problem för nästan all mat är ju baserad på lök och dessutom fattade inte kockarna i köken hur allvarligt det kunde bli för mig när jag fick i mig löken. Jag fick stora problem med andningen helt enkelt. Det intressanta var att när jag fick min celiakidiagnos försvann så småningom även problemet med löken. Jag äter fortfarande inte rå lök, men det sitter nog bara i huvudet, men jag vågar helt enkelt inte. Däremot äter jag gärna mat med lök i numera. Det var precis som om kroppen inte orkade med mer när tarmen var så skadad.
Jag har nog sedan jag var barn haft celiaki, men det visste man inte då. Jag har alltid haft krånglig mage och fick "Link-tabletter" utskrivna från barnläkaren när jag var lite, jag sade att de hjälpte för de smakade mint och jag fick äta dem i skolan så det var nästan som om jag fick äta godis i skolan och det fick ju ingen annan så jag var nöjd... Så korkad man är som barn.
Dessutom hade jag så mycket eksem jag kliade sönder insidan och baksidan av mina lår pga eksemen. Jag hade stora öppna köttsår som man behandlade med riktigt starka kortisonkrämer... Detta har gjort att jag idag har stora ärr efter alla sår.
En dag (när vår dotter haft sin diagnos i 4 år) läste jag en artickel i Celiakitidningen om en ung tjej vars eksem hade försvunnit när hon fick sin celiakidiagnos och att hon hade något man kallade för "hudceliaki". Det hon beskrev var eksakt det jag hade haft under hela min barndom och som nu succesivt hade försvunnit. Jag frågade då min man när mitt "kli" hade försvunnit.
- Jag du, svarade han, det är ju flera år sedan nu...
-hmmm samtidigt som vi började äta glutenfritt här hemma pga vår dotter! svarade jag som redan hade satt samman allt.
Nu hade jag äntligen något att gå på, ringde upp min läkare som tyckte det var mycket intressant och ville ta lite tester.
En lång historia kort så var det Celiaki även jag hade och då både i huden och i tarmen. Tänk att kunna vakna upp utan ont i magen, tänk ett liv utan ont i magen och utan att klia sönder sig helt och hållet. Det förstår man nog inte förrän man upplever det.
Min man fick sin diagnos ungefär samtidigt som jag, även han hade i "alla år" gått omkring med ont i magen och skyllt på mobbing i skolan och senare stressmage och allt annat man gärna kommer på då inte magen är i lag riktigt.
Han vaknade upp en morgon när han inte ätit gluten på ett tag och kände att det är något fel. Vid närmare eftertanke insåg han att det som var fel var att han inte hade ont i magen!
Sonens problem kom ytterligare ett par år senare...